Tant sur

Känner att det nu är dags att ta ett uppgjör med tant sur. Verkar som om hon har en tendens till att ta över den här bloggen. Jag önskar inte att framstå som en gammal tjurskalle, som morfar skulle ha sagt. Det kan jag spara till jag kommer på ålderdomshemmet och ska plåga alla anställda med mitt mindre stålande humör.
Men NU är jag faktiskt inte ens halvvägs till gammelhemmet och borde då inte låta som det heller. Undrar varför det är så mycket lättare att dela med sig av dåliga saker än det fantastiska som vi faktiskt upplever. Nu är jag inte så uppdaterad på vad som händer i bloggvärlden, kanske finns det dom som bara skriver positiva, stålande innlägg, och att jag bara inte har sett dom. Kanske är det oxå så att det är lättare att minnas de innlägg man läst som inte är positiva, att dåliga saker lättare klistrar sig fast på innsidan av mitt huvud. Det är vekligen en tankeväckare. Dags för installation av ett nytt filter i min hjärna i så fall. För SÅ orkar jag verkligen inte ha det! Nej, fram för alla positiva och inspirerande tankar. Det är ju faktiskt sommar.