Besök av ångestspöket

Nu är det visst dags för ett besök av ångestspöket igen. Och inte ett sånt spöke som som fattar att spöken bara ska vara ute på natten(om det nu egentligen är så mycket bättre), utan det här spöket hoppar fram mitt på blanka dagen och skriker BUUU för full hals. Inte många personer kan få mig att vilja krypa in under trappen och gömma mig, men det klarar ångestspöket. Resultatet är 50% sjukskrivning, ökad dos lyckopiller och samtalsterapi. Om det hjälper får tiden visa, var iallafall dags att ta spöket på allvar. Fördelen med spökaktiviteten är att den skapar en rastlöshet som i sin gör att vi nu efter helgen har ett nystädat hus, nytvättde kläder på tork och en nyluftad gräsmatta. Men om sanningen ska fram, så har jag hellre ett skitigt hus, skitiga kläder och en mossig gräsmatta, än ångest. Vem har inte det?