Life sucks

Hur kan det vara att jag egentligen har det hur bra som helst, men att det inte hjälper ett jäkla dugg till sist. Jag har en superfin familj, både när det gäller man och barn och föräldrar och systrar. Det hjälper inte. Jag har ett fint hus som vi trivs jätte bra i. Det hjälper inte. jag har äntligen fått ett jobb som fungerar, både chefen och övriga kollegor är toppen. Det hjälper inte. Jag har äntligen funnit en hobby som jag får ut väldigt mycket av, som ger mig energi. Men det hjälper bara inte.

Life sucks. It's as simple as that.

Känslan att vakna med en klump i magen, en klump som består av all frustration över allt som jag inte kan kontrollera och det dåliga samvetet över att inte vara tacksam för allt jag har, är meget utmärglande. Inte fysiskt, men psykiskt. Små gupp på vägen känns som rena bergsbestigningar. Allt blir krävande. Saker som vanligtvis är en naturlig del av vardagen, känns som högskoletentor.
Små smulor förstoras till elefanter. Tanken på att göra saker som faktiskt måste göras, skapar myrgångar i kroppen.

Dåliga nyheter försöker jag att unngå så långt det låter sig göras. Men verkligheten innhämtar en oavsett om man vill eller inte. Tanken på att kanske förlora en familjemedlem är mer än jag har klarat att hantera. Vet inte hur jag ska sortera in det i en redan kaosdrabbad hjärna. För att inte tala om hjärtat. Vi var allt för nära döden här i huset för snart ett år sedan, och även om det inte är lika nära nu, känns det nästan lika nära i hjärtat. Jag har inte många personer här i livet som jag litar så fullt på, men det här är en av dom. Det är väl en anledning till att hon är min gudmor.

Det otroliga är att imorgon, i överimorgon och dagen efter det och dagen efter det, kommer jag att kliva ur sängen och genomföra dagens uppgifter som vilken dag som helst. Människans överlevnadsinstinkter är fantastiska. Det viktiga blir dock inte att bara att överleva, utan att faktiskt leva. Det är något jag säger till mig själv varje dag; livet är värt att leva. Och så länge det är liv är det hopp.