Tänk om man hade en superhjälte.....

Tänk om man hade en superhjälte som kunde steppa in när man behövde lite hjelp. Idag e en sån dag då jag gärna kunde ha tryckt på knappen för att aktivera en superhjälte som kunde hjälpa mig med det kan känner jag borde göra, men inte har resurser till. Han kunde svepa in med sin kappa på ryggen på en down-dag som idag å säga: 'Allt ordnar sig, bara låt mig överta'. Han kunde ringa till NAV å tjata, kan kunde ringa till läkarn å fråga vad han kan göra, han kunde lära oss att kommunisera bättre här hemma, han kunde gå en promenad i solskenet som jag inte orkar, han kunde vattna blommorna och laga middag, hålla kontakt med familj å vänner, besöka gamla oldemor.............Jag kräver inga under, bara nån som kan göra mina dagar lite lättare och låter mig fokusera på det som får mig att må bra. Hade inte varit helt fel med en stor varm kram heller....förstår inte hur jag kan känna mig så ensam när jag har så många fantastiska människor runt mig, men det handlar väl om att det till sist bara är jag som känner mig själv och mina behov bäst, som vet vad jag behöver och vet hur jag ska undgå saker som tappar mig för energi. Tyvärr är det ju så att i välfärdslandet Norge, att allt är byggt på att man ska klara sig själv, ta ansvar för allt själv, hålla kontakt med alla myndigheter själv, göra alla bedömningar när det gäller egna resurser själv osv. osv. Är det konstigt att jag känner mig ensam!? Trodde aldrig jag en en person som eftersträvade att bli "normal", har gillar att vara lite annorlunda, men nu skulle det vara ganska skönt att vara en medelsvensson med ett liv som kanske var tråkigt, men stabilt. Vill speciellt inte höra nån som säger att 'vi har all nåt vi sliter med, inget har det perfekta liv'. Det gör inte mina dagar det minsta bättre. Som att höra nån säga 'ät uppmaten, tänk på barnen i Afrika'. Beklagar alla barn i Afrika, kan inte tänka på er nu, har tyvärr andra saker som måste prioriteras.

Men ingen behöver oroa sig, jag ger inte upp! Har inte kommit så här långt på egen hand för att bli knäckt av några inkompetenta myndigheter. Får göra det bästa av helgen, å hoppas att nästa vecka blir bättre.

Det smarta lilla trollet

Jag slutar aldrig att förvånas över logiken till en 3-åring. Hon hade födelsedag för nåra veckor sen och har flera gånger efteråt tagit på sig födelsedagskronan hon fick på dagis och högt deklarerat at hon fyller år och vill ha presenter. Hon menar bestämt att hon fortfarande kan fylla år, bara hon har kronan på!!! Den här födelsedagen var den första där hon förstår allt vad det innebär med en födelsedag och utnyttjar det till max.

Kanske har trollet ändå förstått att hon inte kan mjölka oss för fler födelsedagar i år, för imorse när vi gick till dagis konstaterade hon, som bara en 3-åring kan, att nu var det snö på backen(är inte snö, bara frost) och då är det jul och hon får paket. F örväntar att få dockor, bilar och en trumpet. De två första sakerna är väl ok, men vi föräldrar är inga fan av högljudda instrument.....I min kalender är det iallfall en tag kvar till jul, så vi kan kanske styra henne förbi såna saker på önskelistan.

Nu är det dags att krypa till sängs, ska jobba imorrn. Har tokat till en hel del den sista veckan när jag ska försöka lära mig alla nya saker utan att nån har tid att visa mig exakt hur och varför. Men, men får ta tiden till hjälp, är ju egentligen bara på arbetsträning. Bäst att skärpa till mig nu när jag ska friskskriva mig 40%, vilket betyder att min hjärna måste börja samarbeta iallafall två dagar i veckan =)

Sov gott alla bloggare, är inte långt kvar till helgen nu =)

Rapport från en fjällget

Fjällget e kanske en överdrivning, var inte bergsbestigning jag var ute på idag, men som en som inte e van vid terräng, upplevs det som det. När man ska ut i elljusspår här uppe, kan man bara glömma allt man vet om elljusspår från tidigare. Det e inte Kronskogen direkt.........Här e man genomsvettig innan man ens klarat att komma sig upp till spåret, spåret ligger nämligen hundra meter upp i terränget. Nu ska sanningen sägas att jag inte är i världens bästa form, men jag förstår nu varför jag hade problem med att hitta det första gången jag skulle gå en runda. Eller runda e kanske inte rätt ord, spåret går inte runt, utan man måste vända å gå tillbaka när man ska hem.

Värmde upp med en gåtur till dagis med trollet imorse. Det e heller inte det enklaste. Vi bor vid sidan av en lite större bäck och grannen på andra sidan bestämde sig, mot alla andras vilja, att riva bron som gick över. Nu måste vi välja om vi vill hoppa på stenar över bäcken eller gå 500m extra när vi ska till dagis. Latskapen lever, vi tar genvägen över bäcken nästan alla gånger. Problemet är att det inte är bara jag som ska över, utan oxå trollet plus en sulky......Imorse fick jag först bära över trollet och sen sulkyn. Kan bara tänka mig vad grannarna tänkte när de såg mig baxa först en unge och sen en vagn över bäcken på hala stenar. Det var nog dagens underhållning. Men det bjuder jag på. Nåt ska det kosta att vara lat, och det värsta är att jag tänker göra det en gång till idag när vi ska hem =)

Unnskyld mine norske venner

Må bare beklage til dokker som er mine norske venner. Bloggen min blir på svensk. Bare gi beskjed dersom dokker trenger tolk :-)

Se upp, här är jag!

Med risk om att bli stämplad som härmapa (förlåt storasyster), kastar jag mig ut i bloggvärlden.
Känner mig som en "30-yearold cybervirgin", har precis funnit ut hur Facebook fungerar....men det e aldrig försent att lära nåt nytt. Vill oxå informera om mina språkproblem som omärkt smyger sig in när man minst anar det. Efter sex år här uppe i Nord-Norge, vet jag inte alltid vad som är vad. Men hallå!!! Vem skriver egentligen fin gammaldax svenska längre.

Vill oxå varna alla som bara vill läsa om bantning och min jakt på den perfekta kroppen, e ni beroende av att läsa om det har ni kommit till fel blogg. Självklart är jag en av dom som gärna skulle byta ut lite fett mot fina muskler, men ingen ska behöva läsa om det. Jag gillar inte temat, så varför pracka på nån annan det ,inte ta illa upp storasyster, du får ta alla kroppsbyggarna.

Tänker spara våra olikheter som systrar till nästa blogg, kan ju inte dela ut alla julklappar på en gång.

Tack för att ni läste dagens skriblerier och hjärligt välkomna tillbaka!