Morgonfågel

Det heter att det inte finns nått ont som inte för nåt gott med sig. Hemma hos oss kl 05.50 en lördagsmorgon, tror jag att det egentligen ska vara " Det finns inte nåt gott som inte för nåt ont med sig". Trollet har vaknat med torr blöja flera gånger nu den sista veckan, vilket är superbra. Problemet är att hon få vaknar pluss minus klockan 06.00 varje gång och är kissnödig. Igår morse när hon vaknade sa jag: Du kan ju gå och kissa och sen lägga dig en stund till. Hon såg på mig med sina stora blå med ett uttrtryck som sa att jag lika gärna kunde ha pratat marsianska. Vadå lägga sig igen? Det är ju morgon och då ska man gå upp oavsett vad klockan visar. Men egetligen är väl en del av problemet att vi föräldrar inte tar henne på toaletten innan vi lägger oss, hänger inte riktigt med i utvecklingen, speciellt inte nu mitt i årsavslutningstiden för oss i bokföringsbranschen. Vi går liksom i dimma när vi är hemma. Får hoppas på att om vi gär en insats när det gjäller toabesök så gör hon en insats och låter de stackars föräldrarna sova lite längre. Länge leve hoppet!

Dåliga nyheter

Precis nu när vi har börjat leva avslappnat efter julens drama med maken hjärta som stoppade, fick vi en dålig nyhet slängd rätt i ansiktet på en helt vanlig fredag. Min svägerskas mellansyster hade blivit skjuten av en ex-pojkvän, utanför en barnskola av alla platser. Hon har praktiserat där ett tag, utbildade sig till lärare i vuxen ålder.

Med en gång kommer alla dubbla käsnlor fram. Blir ledsen ena stunden för att någon vi känner blivit mördad och ledsen för att en god vän har förlorat en av sina systrar. Måste vara hur hemskt som helst, vågar inte tänka tanken på att nåt kan hända med en av mina systrar.
Samtidigt kommer en tanke som med en gång ger mig dåligt samvete, men som är ett verkligt problem för mig. Jag tänkte att varför var det här tvungen att hända, nu måste vi ju engagera oss i deras liv och var där för dom. Jag som knappt orkar vara här för min egen familj.....har inte lust att använda mina begränsade resurser i så stor skala på andra just nu. Men jag gör det naturligtvis, man överger inte en vän i nöd. Får ligga lågt med annat energikrävande den närmaste tiden, ska ju bara jobba extra flera dagar.......

Var ska det sluta?

Just när jag trodde att jag hade hittat en stabil arbetsplats kommer bombnedslaget; min chef har sagt upp sig. Med han försvinner kanske hela firman. Han är ju firman på sätt og vis, så det är inte bara att ersätta honom. Jag och vaktmästarn kan ju inte styra hela skutan själva. Får hoppas styrelsen får pinnen ur rumpan och bestämmer sig för vad de ska göra, ersätta honom eller låta kommunen överta hela rasket. Jag får leva på hoppet att de hittar en ersättare och att vi kan driva vidare.

Måndag

Idag är det den stora börja-på-nytt-dagen. Inga fler storhelger eller annat firande att skylla på. Nu ska den här kroppen re-startats med bättre kosthold och mer aktivitet. Kan inte gå runt och klaga på att kroppen är stel och därmed ond, när jag inte har skakat eller sträckt på fläsket sen mitten av december. Nu rinner också behaget över bh-kanten igen, ett säkert tecken på att kroppen måste komma iform igen. Men jag är inte anlagt till att hoppa och sprätta, så det blir att prova yoga på imorgon kväll och styrketräning på fredag. Tänkte försöka gå mer till dagis också, antingen lämna eller hämta med vagn/pulka. Hade plan om att lämna trollet gåendes idag, men när det snöar horisontalt vill jag inte placera henne i vagnen och höra "JAG FÅR SNÖ I ÖGONEN" i en kvarts tid. En sak att jag ska pinas i vårt ostabila vinterväder, men inte en oskyldig 3-åring som blir våt och kall redan innan dagisdagen har startat. Blir nåt helt annat att bli det på vägen hem, då kan hon packas ner under en filt i soffan när vi kommer hem. Så nu står vagnen och väntar på dagis tills hon ska hämtas och dagens motionskvot kan bli genomförd.

Redan 30

Fattar inte vad som har hänt, men jag fyller tydligen 30 år på tisdag. Hur jag har hunnit hit på nåt som känns rekordfart är i sig ett mirakel med tanke på att jag helst färdas i snigelfart.
Men på tisdag är det dags. Känner ingen panik över att passera ett decennium till, bara en bekräftelse på den ålder som jag har känt mig hemma i sen länge. Jag har ju varit vuxen i huvudet sen länge, nu får jag bara det bekräftat på papper oxå. Det ända negativa är väl att jag nu måste kryssa i rutan för 30-40 år istället för 20-30 år. Men det är ju värre för maken som snart måste kryssa i rutan för 40-50 år. Länge leve skadeglädjen!

Tankar i det nya året

Nu har jag överlevt ett år till. Inte för att jag inte trodde jag skulle göra det, men jag vågar inte tro att jag vet nåt om hur saker ska bli längre.
Avslutningen på året är typiskt för hur jag upplever livet många gånger, totalt okontrollerat och skrämmande. Men makens dramatiska hjärtstopp med en efterföljande inoperation av en pacemaker på juldagen/annandagen, visade mig åtmistone att jag är starkare än jag trodde. Klarade att vara lugn och behärskad nästan hela tiden, precis som vem som helst hade jag mina stunder med massor av hulkningar och tårar, men inte många såna stunder.
Makens hälsotillstånd är nu helt normalt igen. Han känner sig till och med bättre än tidigare. Nu får ju hjärtat hjälp med att jobba, kroppen får hela tiden det syre den behöver och det gör naturligtvis att det känns lättare. Allt verkar väldigt lovande och vi får hoppas att det fortsätter så.
För övrigt har jag tänkt en hel del på att jag nu äntligen verkar ha hittat ett jobb som fungerar, om så bara i 40% tjänst, men det är mer än jag klarat på över tre år och betyder jättemycket för mig. Känns otroligt att tänka på att jag varit helt eller delvis borta från arbetslivet i över tre år, och det är säkert mer än tre år till jag kan jobba nåt som liknar heltid. Men det gör mig ingenting längre. Jag har insett att det kommer att ta lång tid och att jag ska njuta av det jag faktisk klarar idag och inte lägga energi på att tänka på vad jag inte klarar. Det är verkligen skit samma hur mycket jag klarar att jobba så länge som jag gör det så bra som jag gör det nu. Jag har en chef som är helnöjd med min insats, så det är det enda som betyder nåt, och naturligtvis att jag är lika nöjd. Nu ska jag också för första gången få bra betalt för insatsen också. Det är också en motivationsfaktor.
Jag har nu börjat att konkret se efter saker som kan ge mig påfyllning av energi. Det första jag har gjort är att anmäla mig till en fotokurs. Det är ingen vits att ha en superkamera så länge som jag inte kan använda den optimalt. Nu ska det bli allvar med mitt fotointresse, nu ska jag lära mig att ta de foton som jag hela tiden har önskat att ta. Så alla som inte gillar att bli fotograferade får hålla sig långt undan mig det kommande året.
Jag ska också prova yoga och se om det är nåt för mig. Efter ett år med pilates är det dags att prova nåt nytt. Pilatesen har varit bra, men jag känner att det saknas nåt för att ge mig exakt det jag vill ha. Ska ge yogan en chans nu under våret och se om det kan passa bättre.
Det är väl ungefär så långt som jag har kommit i tankearbetet. Men det är inte bara bara med tanke på att det idag är årets första dag!