Precis nu när vi har börjat leva avslappnat efter julens drama med maken hjärta som stoppade, fick vi en dålig nyhet slängd rätt i ansiktet på en helt vanlig fredag. Min svägerskas mellansyster hade blivit skjuten av en ex-pojkvän, utanför en barnskola av alla platser. Hon har praktiserat där ett tag, utbildade sig till lärare i vuxen ålder.
Med en gång kommer alla dubbla käsnlor fram. Blir ledsen ena stunden för att någon vi känner blivit mördad och ledsen för att en god vän har förlorat en av sina systrar. Måste vara hur hemskt som helst, vågar inte tänka tanken på att nåt kan hända med en av mina systrar.
Samtidigt kommer en tanke som med en gång ger mig dåligt samvete, men som är ett verkligt problem för mig. Jag tänkte att varför var det här tvungen att hända, nu måste vi ju engagera oss i deras liv och var där för dom. Jag som knappt orkar vara här för min egen familj.....har inte lust att använda mina begränsade resurser i så stor skala på andra just nu. Men jag gör det naturligtvis, man överger inte en vän i nöd. Får ligga lågt med annat energikrävande den närmaste tiden, ska ju bara jobba extra flera dagar.......
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det er vanskelig det der...Alt det der. Og det med å klare balansegangen mellom å ta vare på seg selv og sitt, amtidig som man ønsker å være der for andre. Tankene mine går nordover...Ta vare på deg, også...
Skickar en massa extraenergi och hoppas att det hjälper.
Bamsekramar i mängder till Er alla!
Kram på er!
Tack alla för förståelsen!
Og no ser jeg at drapsmannen har dødt. Håper der kommer tryggt gjennom alt fremover.
Skicka en kommentar