Tänk om man hade en superhjälte som kunde steppa in när man behövde lite hjelp. Idag e en sån dag då jag gärna kunde ha tryckt på knappen för att aktivera en superhjälte som kunde hjälpa mig med det kan känner jag borde göra, men inte har resurser till. Han kunde svepa in med sin kappa på ryggen på en down-dag som idag å säga: 'Allt ordnar sig, bara låt mig överta'. Han kunde ringa till NAV å tjata, kan kunde ringa till läkarn å fråga vad han kan göra, han kunde lära oss att kommunisera bättre här hemma, han kunde gå en promenad i solskenet som jag inte orkar, han kunde vattna blommorna och laga middag, hålla kontakt med familj å vänner, besöka gamla oldemor.............Jag kräver inga under, bara nån som kan göra mina dagar lite lättare och låter mig fokusera på det som får mig att må bra. Hade inte varit helt fel med en stor varm kram heller....förstår inte hur jag kan känna mig så ensam när jag har så många fantastiska människor runt mig, men det handlar väl om att det till sist bara är jag som känner mig själv och mina behov bäst, som vet vad jag behöver och vet hur jag ska undgå saker som tappar mig för energi. Tyvärr är det ju så att i välfärdslandet Norge, att allt är byggt på att man ska klara sig själv, ta ansvar för allt själv, hålla kontakt med alla myndigheter själv, göra alla bedömningar när det gäller egna resurser själv osv. osv. Är det konstigt att jag känner mig ensam!? Trodde aldrig jag en en person som eftersträvade att bli "normal", har gillar att vara lite annorlunda, men nu skulle det vara ganska skönt att vara en medelsvensson med ett liv som kanske var tråkigt, men stabilt. Vill speciellt inte höra nån som säger att 'vi har all nåt vi sliter med, inget har det perfekta liv'. Det gör inte mina dagar det minsta bättre. Som att höra nån säga 'ät uppmaten, tänk på barnen i Afrika'. Beklagar alla barn i Afrika, kan inte tänka på er nu, har tyvärr andra saker som måste prioriteras.
Men ingen behöver oroa sig, jag ger inte upp! Har inte kommit så här långt på egen hand för att bli knäckt av några inkompetenta myndigheter. Får göra det bästa av helgen, å hoppas att nästa vecka blir bättre.
fredag 31 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Du ska få så många kramar du vill när du kommer hit!
Och du!
Du är utmanad!
Se min blogg!
Uff...Jeg kjenner til det der myndighetssystemet alt for godt. Er det noe man kan tipse eller hjelpe deg med? Send en mail, så kan jeg se om jeg har noe lure ideer. Man vet ju aldrig?
Skickar dig en BAMSEKRAM!!!! Men du, vill man verkligen vara normal...? Inte jag i allafall, jag vill vara mig själv. Är inte det lättaste men det går bara bättre och bättre.
Kram från lilla Syster-Yster
Takk for tilbud om hjelp Aggie, kan godt hende jeg utnytter det tilbudet, frustrasjonen over NAV er stor.
Skicka en kommentar