Nu har jag överlevt ett år till. Inte för att jag inte trodde jag skulle göra det, men jag vågar inte tro att jag vet nåt om hur saker ska bli längre.
Avslutningen på året är typiskt för hur jag upplever livet många gånger, totalt okontrollerat och skrämmande. Men makens dramatiska hjärtstopp med en efterföljande inoperation av en pacemaker på juldagen/annandagen, visade mig åtmistone att jag är starkare än jag trodde. Klarade att vara lugn och behärskad nästan hela tiden, precis som vem som helst hade jag mina stunder med massor av hulkningar och tårar, men inte många såna stunder.
Makens hälsotillstånd är nu helt normalt igen. Han känner sig till och med bättre än tidigare. Nu får ju hjärtat hjälp med att jobba, kroppen får hela tiden det syre den behöver och det gör naturligtvis att det känns lättare. Allt verkar väldigt lovande och vi får hoppas att det fortsätter så.
För övrigt har jag tänkt en hel del på att jag nu äntligen verkar ha hittat ett jobb som fungerar, om så bara i 40% tjänst, men det är mer än jag klarat på över tre år och betyder jättemycket för mig. Känns otroligt att tänka på att jag varit helt eller delvis borta från arbetslivet i över tre år, och det är säkert mer än tre år till jag kan jobba nåt som liknar heltid. Men det gör mig ingenting längre. Jag har insett att det kommer att ta lång tid och att jag ska njuta av det jag faktisk klarar idag och inte lägga energi på att tänka på vad jag inte klarar. Det är verkligen skit samma hur mycket jag klarar att jobba så länge som jag gör det så bra som jag gör det nu. Jag har en chef som är helnöjd med min insats, så det är det enda som betyder nåt, och naturligtvis att jag är lika nöjd. Nu ska jag också för första gången få bra betalt för insatsen också. Det är också en motivationsfaktor.
Jag har nu börjat att konkret se efter saker som kan ge mig påfyllning av energi. Det första jag har gjort är att anmäla mig till en fotokurs. Det är ingen vits att ha en superkamera så länge som jag inte kan använda den optimalt. Nu ska det bli allvar med mitt fotointresse, nu ska jag lära mig att ta de foton som jag hela tiden har önskat att ta. Så alla som inte gillar att bli fotograferade får hålla sig långt undan mig det kommande året.
Jag ska också prova yoga och se om det är nåt för mig. Efter ett år med pilates är det dags att prova nåt nytt. Pilatesen har varit bra, men jag känner att det saknas nåt för att ge mig exakt det jag vill ha. Ska ge yogan en chans nu under våret och se om det kan passa bättre.
Det är väl ungefär så långt som jag har kommit i tankearbetet. Men det är inte bara bara med tanke på att det idag är årets första dag!
torsdag 1 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Mycket kloka ord!
Skönt att du är nöjd över din arbetsinsats. Även om chefen är nöjd så är det ju ändå bäst när man själv är nöjd!
Och du kan väl vänta med att fota mig tills jag tappat lite fett. Till sommaren kanske jag kan ställa upp som modell...;0)
Ses snart! Lääängtar!
Jag kan redigera fotona i Photoshop, kan ändra allt man inte är nöjd med där :-)
Nu är det bara två dagar tills vi ses! Bli inte chockad, men vi ska ha hela stora familjen på kaffe på söndag kväll.
Det høres jo svært lovende ut for det nye året! Herligt! Lykke til! Kanskje vi får se litt bilder etter hvert?
Skicka en kommentar